Hej,
Idag är det första praktikdagen för mig. Känns kanske lite konstigt att gå till "jobbet" istället för att gå/åka till skolan.

Ska äntligen praktisera på en skola nu på en skola nu när man själv inte går i skolan. Visst, det är en praktik och ingen fastanställning men en praktik är ju alltid något. En chans att visa dem vad man går för och förhoppningsvis få en anställning senare i livet.
Jag är utbildad Elevassistent och brinner för att hjälpa andra barn/ungdomar i skolan.

Praktiken är på minst 2 månader men hoppas på mer....

Hej,
I detta inlägg ska jag berätta om mitt s.k Underbett. Om ni inte vet vad ett underbett är så ska jag berätta lite kort här:
Ett underbett är som så att underkäken är framflyttad och överkäken är inflyttad och tvärtom med överbett.

Efter att ha pratat med min läkare om konsekvenser och hur det går till samt att ha pratat och sett andras bloggar med hur deras operationer för underbett gick till så har jag beslutat mig för att göra denna operation. Det känns skönt att prata med andra som har gjort operationen och veta att man inte behöver oroa sig. Det gäller att ha positiv inställning och inte tänka negativt.
Mitt underbett är 4 mm långt.
Innan denna operation ska man ha en tandställning(ej kan ta ut) i max 1,5 år innan själva operationen och sedan efter operationen ska man ha kvar tandställningen i ett halvår.
Denna operation är ett två års projekt.

Jag ska även göra denna operation pga att jag har hört att ju äldre man blir desto mer slits käkarna vid underbett.
Direkt efter operationen så ser man bokstavligen ut som en boll runt kinderna pga svullnader.
Man får då i ngn vecka äta flytande näring.
Jag är i början av processen..

Mina egna tankar inför denna stora operation:

- det ska bli kul, jag menar att jag ser fram emot denna sort operation eftersom jag själv märker att jag har ett litet underbett när jag ler och därför har jag på nästan vartenda kort gjort olika grimaser med läpparna, jag menar att jag har lagt fram överläppen så att det inte ska synas. Detta har gjort att jag har spänt mig. Nu när jag har pratat med läkaren och även sett dessa bloggar om hur dem upplevt detta, så känns det väldigt tryggt och jag menar att idag är ju sjukvården bra här i Sverige till skillnad från afrikanska länder.
Det beror ju själv på hur smärttålig man är. För en kanske det inte gör så ont medan för en annan kanske det gör jätteont.

När bestämde du dig för att göra operationen?

- jag bestämde mig efter förra läkarbesöket som var den 5:e augusti 2014. Jag och mamma åkte till läkaren i Skövde och pratade med honom och sedan sa jag att jag får fundera och återkomma. Sedan gick jag och mamma och åt mat på restaurang Sand i Skövde och jag frågade mamma lite om hon var mig, vad skulle du göra? Hon sa att om det var hon som skulle göra operationen så skulle hon säga ja men som sagt det är upp till en själv. Väl där inne på restaurangen så bestämde jag mig för att göra operationen. Därför gick vi sedan tillbaka till receptionen och där meddelade jag för en av de på receptionen att jag vill göra operationen. Hon skulle förmedla vidare till läkaren.

Igår den 13/8-14 fick jag mejl från läkaren att han har tagit del av infon och att han skickar ut en tid nästa vecka.

Jag tänker som så att det är lika bra att få in tandställningen så tidigt som möjligt så slipper det gå flera år.

Just nu får man sjukvårdsersättning upp till 24 år men det pratas om att de ska höja den till 25 år. Nu är jag 18 år (nästan 19).

Som ni ser på bilderna så lutar underkäken utåt och överkäken inåt.

Jag har spelat innebandy i Halna BK i tretton säsonger och sedan två år tillbaka har jag varit tvungen att sluta pga att de skulle skrota P-95 laget och istället flytta upp 95:orna till A- laget respektive B-laget.
Såhär gick hela händelsen till varför jag var tvungen att sluta:

Det var såhär att tränaren Micke tyckte väl att jag inte var tillräckligt bra och han petade mig flera år dvs jag fick inte spela en enda match och en dag på vintern/våren så gjorde han en jätte klumpig sak. Han skrev på Facebook(i chatten) till mig att han ville tacka mig för alla dessa tretton år men att jag i princip är portad ifrån träningshallen. Jag frågade då varför? Men han vägrade att svara på det och nu i efterhand har jag fått hört att de skulle skrota 95 laget. Det som störde mig mest var två saker: den ena saken var att han skrev exakt såhär "träna för att ha kul gör man med ett korpenlag" och den andra orsaken var att han skrev på Facebook om detta. Han kunde göra det smidigare genom att kalla till ett möte och väl där förklara för mig varför.

Nu två år senare är jag inte så jätteledsen, visst, det svider men jag kallar honom för IDIOTEN pga han tog bort det som jag älskar dvs spela innebandy.

Inom några år så kan jag tänka mig att coacha ett innebandylag. Det skulle vara så kul och säkert roligt jobb vid sidan av. Fast då skulle jag nog inte bete mig som idioten gjorde.

Hej,
I detta inlägg ska jag berätta lite om hur jag upplevt skolan:

Lågstadiet(klass 0-5): nog den bästa tiden då jag hade de bästa klasskompisarna, bra lärare osv. Lekte mycket med endel kompisar i klassen, typ varje dag.

Högstadiet(klass 6-9 år): här kom jag till en ny klass(ngr f.d Klasskompisar hamnade i samma klass som jag igen). Jag hade rätt kämpigt i 6:an och 7:an rent läxmässigt(rektorer och sånt började prata om jag skulle börja på särskola som min bror men mamma och pappa sa nej) men vid sommarlovet mellan 7:an och 8:an så tog jag initiativet och pluggade hela sjuans mattebok och sedan dess har jag inte haft ngt problem med skolan. På högstadiet började mobbningarna mot mig och till och från gick det väl bra.

Gymnasiet: här kom jag till en helt ny klass med nya kompisar, faktiskt den enda från Töreboda. Kände mig som en "outsider" eftersom de andra kände varandra tidigare. Tog ett antal dagar innan ngn ens pratade med mig. Tänkte "vad gör jag här?". Efter ngr dagar så började en väl och pratade lite med mig. Då kände jag mig glad. Började hänga med ngr killar. Här hängde mobbningen i, rent psykiskt. En kille som gjorde saker bakom ryggen på mig. Sa till rektor och lärare och det blev bättre. I trean var det inget ont alls utan hela trean gick jättebra.

Studenten var bland det bästa i mitt liv!!!!

Hej,
Vem är jag?
Jo, som jag skrev tidigare så heter jag Henrik och föddes den 2 december 1995 på BB i Skövde. Jag har en två år äldre bror, Daniel, en mamma,pappa samt två 17 åriga katter.
Under BB så grubblade mamma och pappa länge över vad jag skulle heta. De var inne på namnet Erik. Tillslut fick dem be barnmorskorna om hjälp och dem tittade och tittade. Sedan sa dem namnet "Henrik" och då fick det bli så.
Jag föddes med ett funktionshinder som kallas Mohr Syndrom som innebär att lillhjärnan är försämrad dvs. Försämrad koordination, försämrad finmotorik osv. Min bror föddes även som jag med detta syndrom. Dock har han under uppväxten utvecklat autism och därför har jag haft en rätt så jobbig barndom med bråk. Visst, jag bråkade med honom också men det var mest han som började pga. Missuppfattning.

Hej alla läsare,

mitt namn är Henrik och varför jag har skapat en blogg som denna är för att jag vill dela lite av mitt liv med er, hur jag har upplevt skoltiden, lite vem jag är, vad jag sysslar med osv. Samt mina tankar om en käkoperation som jag ska göra så småningom för mitt underbett.